Lever vi, lever ni?

Jorå här är det bara bra. Är nu inne på min fjärde arbetsvecka och som jag tidigare skrivit (tror jag) det känns verkligen inte att man varit borta i 8 månader...! Det är mycket att sätta sig in i, både i det gamla och de nya ansvarsområdena som jag fått. Har även hunnit med en blixt visit till Bryssel eller närmare bestämt Oplagbbeek där Scania har sitt centrallager.

I söndags gjorde jag en ganska korkad sak. Jag skulle först upp på vinden och ställde stegen mot kortsidan av huset där vi har en ingång. Då jag faktiskt börjar bli höjdrädd beslöt jag mig för att istället gå in på vinden via taket, hade annars på känn att något skulle hända. Allt gick bra och min inspektion flöt på.

Senare på dagen när Anette och Tuva sov skulle jag även rätta till några betongpannor som ligger på uthustaket. Jag ställde stegen på trädäcket och klättrade upp. Vad gör jag då? JO jag testar om stegen står stabilt och började hoppa lite. Vad hände, jo stegen gled undan naturligtvis som vem som helst skulle förstå, och jag ramlade ner med ena benet mellan två steg så att det blev en brytning av låret. Turligt nog bröt jag inte lårbenet utan fick bara en jävligt stor smäll där så idag är det knappt så att jag kan gå. Benet är svullet och jag har lindat och går på värktabletter. Jag slog också i huvudet i bordet nedanför så att jag också flyttade bordet i smällen (ett teakbord som är tungt) men turligt nog fick jag inte så ont av detta. SUMMAN: jag kunde faktiskt ha dött i detta om det hade velat sig riktigt illa....Anette var inte så glad på mig när jag berättade vad som hänt och har nu förbjudit mig att själv klättra på stegar (vilket kan vara klokt...).

Annars är allt bra här :-)

Ni själva då som läser detta, är allt bra? Har inte sett några inlägg i gästboken eller på bloggen på länge nu, skrev gärna en rad! Ska ni skriva på bloggen där ni kan kommentera mina inlägg, klickar ni bara under inlägget på radet 'XX Comments'.

Nu ska jag fortsätta här, ha det

/Andreas

Första arbetsveckan avklarad

Jo nu är första arbetsveckan avklarad och vad händer...jo man blir ordentligt förkyld med lite feber. Jag som tänkte dricka lite vin nu i helgen men det får nu vara. Har pumpat min näsa full med Nezeril och har totalt tappat både smak och luktsinne. Skulle lika gärna kunna dricka och äta sand eler nåt.
Nu är det ju inte bara jag som är förkyld utan även Tuva har åkt på det. Hon är dock piggast av oss alla och blir sådär rastlös som man inte vill i mitt tillstånd. Det är dagar som dessa som man önskade att man hade släkten runt hörnet.
Ja ja det ordnar sig alltid, ha det så hörs vi.
/andreas

P.S
Detta ovan var ett gammalt inlägg, Tuva har nu blivit ordentligt förkyld också så imorgon kommer jag att VABBA med Tuva för första gången....Hon är ordentligt förkyld och som vanligt sätter det sig i bröstet och i luftrören.
D.S

Börjat jobba...

Jo nu har lite mer än halva den första arbetsveckan gått efter min långa och sköna pappaledighet. Det sjuka är nu att det inte känns som man varit hemma. När man kom tillbaks var det som man aldrig hade lämnat (vilket jag gjorde den 20:e december) det mesta såg sig likt ut och ett gigantiskt projekt som skulle ha varit klart hade knappt startat...

Hur som helst det ordnar sig nog.

Ha det så ses vi snart här igen

/Andreas

Ångesten...

Ångesten börjar krypa på, börjar jobba imorgon efter 8 månaders pappaledighet....ja ja det är inge synd om mig, jag vet :-)

/Andreas

Pipi (=ont på finska)

Ont jo kanske inte så mycket idag men igår.

Igår träffades vi pappor med respektive hos oss för en sorgefredag. Det är ju nu på måndag som vi alla börjar jobba igen efter en lång härlig pappaledighet (ok Gary har redan börjat...) och sommarens sista grillning (kanske). Allt gick "lungt" och "sansat" till med en vanlig decibel nivå på en runt 100. Sen hände det. Tuva stod och grät i sitt rum med de andra tjejerna som hade trängts i Tuvas nya säng. Tuva hade då ramlat ner på stödbrädan som tog turligt nog precis under ögat. Som man ser nedan på bilden ser hon ut som pappas boxare, och då har den mesta svullnaden redan lagt sig...

Hur som helst idag på frukosten är hon som vanligt, pigg och glad och äter som en häst säger mest "pipi" om allt annat än sitt öga.



MVH
Familjen